Verse 
F                       C       F                       C       G       F 
Caspar Mattsson är mitt namn jag håller allt som oftast till i Brännö hamn 
                        C               G               F               G       Am               
precis som far så är jag lots det är sånt där som går i arv sånt där som går i arv 
F                       C       F                       C       G       F 
Jag håller utkik från vårt berg och trots att vind sliter genom ben och märg 
                C               G       F       G       Am 
så kastar jag mig ut som ett ledsagarljus när ett skepp ger salut 


[Refrão]

Am                              F                       G                       C       E7 
Och där kom så ett skepp, ja det vackraste jag sett med segel så vita mot det blå 
                Am                      F 
Jag sprang ner och gjorde loss från både ankare och tross 
        G               E7 
och rodde ut för att ta mig ombord 
F                       C                       G               C 
och kapten sa goddag ni är lots, det var bra jag lämnar mitt fartyg i er hand 
        F                       C 
Jag sa kapten, bara lugn i dessa vatten är jag kung 
        G                       E7 
jag har seglat här sedan jag var barn 
        F       G       F               G 
och kapten ert skepp, det är det vackraste jag sett 
        F               G               Am 
ert skepp, det är det vackraste jag sett 

Verse 
F               C               F               C       G       F 
Götheborg var skeppets namn på väg att lossa i en hamn med samma namn 
                C                       G       F       G       Am 
det hade last från Asien dit det gick för längesen för att segla hem igen 
F                       C               F               C       G       F 
Jag tror min far skulle varit stolt om han kunnat se sin son i sin nya roll 
                C       G       F               G               Am 
som en fartygsamiral på kryss på ett hav bland måsar och skval 


[Refrão]

Am                              F                       G                       C       E7 
Ja där gick så ett skepp, ja det vackraste du sett med segel så vita mot det blå 
        Am                      F               G                       E7 
och där blåste en vind och den smekte min kind vad det var härligt att leva ändå 
        F               C                               G               C 
och kapten höll ett tal följt utav ett hurra när han gav order om att skjuta salut 
F               C                       G                       E7       
för att hälsa till dem som väntade honom hem för resan den led mot sitt slut 
F                       G       F               G 
Men plötsligt med ett brak blev skeppet till ett vrak 
F               G               Am 
när vi gick upp på Hunnebådans grund 
F               C         F             C               G             F 
Alle man lämna skeppet lämna skeppet alle man och sök er mot land 
                C               G               F       G               Am 
rädda det som räddas kan och sök er sen mot land och sök er sen mot land 

Am                              F                       G                       C   E7 
Ja där sjönk nu ett skepp, ja det vackraste du sett med segel så vita mot det blå 
Am                      F 
och det stod där stund uppå Hunnebådans grund 
        G                       E7 
innan hon sakta sjönk ner i det blå 
F               G               F               G 
Och kapten - ert skepp, det var det vackraste jag sett   
        F       G               Am                               
ert skepp, det var det vackraste jag sett 
F               G               F               G 
Kapten - ert skepp, det var det vackraste jag sett 
        F       G               Am       
ert skepp, det var det vackraste jag sett