Em                D  Am                   Em 
 Märk hur vår skugga, märk, Movitz mon frere, 
G        Am         B 
 inom ett mörker sig slutar, 
Em           D      Am            Em 
 hur guld och purpur i skoveln, där, 
G           Am        G  B  Em   (Em F# G) 
 byts till grus och klu-   -tar. 
G                          D 
 Vinkar Charon från sin brusande älv, 
Am         Em            B 
 och tre gånger sen dödgrävaren själv, 
G                         D 
 mer du din druvan din ryster. 
Em       D      Am                  Em 
 Därför, Movitz, kom hjälp mig och välv 
G         Am        G  B  Em 
 gravvård över vår sy-  -ster! 


Em                D  Am                   Em 
Ack längtansvärda, och bortskymda skjul 
G        Am         B 
under de susande grenar, 
Em           D      Am            Em 
där tid och döden en skönhet och ful 
G           Am        G  B  Em   (Em F# G) 
till ett stoft förenar! 
G                          D 
Till dig aldrig avund sökt någon stig; 
Am         Em            B 
lyckan, eljest uti flykten så vig, 
G                         D 
aldrig kring grifterna ilar. 
Em       D      Am                  Em 
Ovän där väpnad, vad synes väl dig, 
G         Am        G  B  Em 
bryter fromt sina pilar. 


Em                D  Am                   Em 
Lillklockan klämtar till storklockans dön, 
G        Am         B 
lövad står kantorn i porten 
Em           D      Am            Em 
och till de skrålande gossarnas bön 
G           Am        G  B  Em   (Em F# G) 
helgas denna orten. 
G                          D 
Vägen opp till templets griftprydda stad 
Am         Em            B 
kantas mellan rosors gulnade blad, 
G                         D 
multnande plankor och bårar; 
Em       D      Am                  Em 
till dess den långa och svartklädda rad 
G         Am        G  B  Em 
mjukt sig bugar i tårar. 


Em                D  Am                   Em 
Så gick till vila, från slagsmål och bal, 
G        Am         B 
grälmakar Löfberg, din maka, 
Em           D      Am            Em 
ej mer från gräset långhalsig och smal 
G           Am        G  B  Em   (Em F# G) 
hon än glor tillbaka. 
G                          D 
Hon från Dantobommen skildes i dag 
Am         Em            B 
och med henne alla lustiga lag. 
G                         D 
Vem skall nu flaskan befalla? 
Em       D      Am                  Em 
Torstig var hon och urtorstig är jag; 
G         Am        G  B  Em 
vi är torstiga alla.